Jag började skriva så fort jag hade lärt mig att forma bokstäver. Det blev sagor som växte till noveller och sedan blev det dikter. Ju mer jag skrev desto mer vågade jag leka med språket. Dikterna gav mig den friheten och ventilen jag behövde som kreativt uttryckssätt. Skrivandet har varit och är för mig en vän i det svåra och sköra livet.
Hösten 2011 läste jag Kreativt Skrivande 1 på Luleå Universitet (distans.) Våren 2012 pluggade jag filosofi. Jag tror att jag skriver för att förstå människor och omvärlden, kanske också för att förstå mig själv.
Med skrivandet så vill jag också sprida kunskap. Min hjärtefråga är att synliggöra unga anhöriga som lever med demenssjuk förälder eftersom min pappa gick bort i Alzheimer när jag var 16 år gammal. Jag brinner för en bättre demensvård, bättre anhörigstöd och för att vi människor ska bli bättre på att se och lyssna på varandra.
Förutom att skriva så jobbar jag som fotograf och så är jag ute och föreläser om mina erfarenheter som ung anhörig.