Mattias Forshage är tillbaka från dödsriket med Tesserakt - en spökhistoria som handlar om geografins grundfrågor och använder eller inbegriper drömmar.

Ponera att jag vaknar upp med ett lätt ryck och har somnat bakom mitt skrivbord. Jag minns egentligen inte riktigt vem jag är, var jag arbetar, vad jag arbetar med. Väggen i ens rum är plötsligt täckt av ett meningsskapande mönster. Alla skyltar är plötsligt på ett obegripligt språk. Det finns en massa saker jag plötsligt vet. Men ännu mer som jag kan se men fortfarande inte begripa. Människor jag tror mig älska, ett trivialt kvarter i en främmande stad, ett hotellrum, helvetet, mera spöken, barn, älskarinnor, de mest bisarrt exotiska skogar, rymdfärder, människor jag tror mig älska. Ett helt liv i en skånegård som sprudlar av aktivitet.

Det handlar på ett grundläggande plan om utvidgandet av möjlighetsfältet, på ett sätt man inte kunde förutsäga. What I was interested in was this particular epistemological suspension, this indeterminate state, these investigative labors, this productivity of questions. Så ta allt för vad det är, börja lek förutsättningslöst och utforska denna värld, antingen som en kamp för att återfå minnet eller som ett helt oberoende epistemologiskt äventyr (och hur ska man begripa skillnaden?).