kritik

• 2012-01-26, Konsten.
  

  "Jag kan hitta något förtröstansfullt i hans bildvärld som blandar collage, teckningar och färg med mytologiska figurer och absurda situationer. Det är intressant att han lyckas med att närma sig både ikonmåleri, mytologi och religiösa teman utan att förutfattade tolkningar eller budskap tar över. Eller att han kan måla en sälunge liggande i ett par utsträckta händer utan att bli sentimental. Även när han leker med ganska laddade symboler som dödskallar och situationer från helvetet blir det aldrig övertydligt. Symbolerna är sig själva nog i Fridjonssons eget universum. Han har sin egen speciella anledning att använda sig av dessa igenkännbara gestalter och teman, och den anledningen delar han inte riktigt med sig av. Det får vissa bilder att bli en aning för allmänna medan andra förmedlar ett befriande icke-hierarkisk uttryck. Det absurda och humoristiska kombineras med en meditativ sida, ett allvar som är lätt att koppla samman med Island. En man smälter samman med en svan, omfamnas av en fågel eller glider fram naken på en jättepensel i natthimlen målandes en tavla. Det känns frestande att kalla honom för Islands Chagall." Maria Johansson

  Läs hela artikeln